Conseils.
Idag har jag fått solsting.
Igår tittade jag på Milk, med Sean Penn.
Superfilm!
I förrgår tittade jag på Food Inc.
Äcklig, hemsk, nedbrytande och extremt... Uek.
Dock väldigt bra, värd att se. Med vissa blundningssekvenser...
Just because we can.
Jag och Annaha aha, I like it <3
Le véritable amour.
Som jag, flodhästen, skrev i ett tidigare inlägg har jag varit på besök i den stora staden, SOLNA (mer kanske allas vårat Stockholm)!
Och om nu någon skulle vara intresserad kommer en kort sammanfatting av dagarna där här;
Torsdag: Tjenare älskade Eken!
Flög upp med modern, tillbringade tid i Solna Centrum.
Fredag: Jag och mamma gick på Bukowskis som hade en fotoutställning. Så mycket fint alltså! Bland annat från den här tjejen som vars blogg jag följt ett tag (därav besöket). Sedan var vi och såg Alice i Underlandet i 3D! Spaceat? Jorå!
Lördag: Vickan gifte sig med träningsnarkomanen (kan ej intyga på detta påstående, vet bara att han ägt/äger ett gym eller liknande så tyckte att det passade). Vem kan ha missat det? Så vi var inne i stan och såg inte ett skit? Glad min.
Söndag: Besökte Fotografiska, ett nyöppnat museum. Så himmla fräckt! Utställarna var: Annie Leibovitz, Vee Speers, Anders Petersen, Lennart Nilsson och Joel-Peter Witkin.
Och Annie i all ära, hon är verkligen grym och hennes porträtt är brillianta men det var nog Joel-Peter som satte störst spår! FysatansheligaBirgittaochallafemtioelvalärjungar va hemskt! Både positivt och negativt menat. Om jag säger att han använde sig av lik i sina bilder kan ni kanske förstå varför. Endast en bild i hans utställning (som heter Bodies) var verkligt photoshopad resten, the real freakin deal, fenomenalt säger jag bara.
Om ni har vägarna förbi så rekomenderar jag verkligen ett besök!
Lägger in ett exempel, dock är det den bilden (som jag lånat/tagit härifrån) som är photoshopad.
Night in a small town
© Joel-Peter Watkin
Senare under söndagen så bestämde sig mina ärade föräldrar sig för att bli allmänt lättretade så jag gick på bio. Själv. Väldigt underskattat om jag får säga det själv! Såg Robin Hood, helt okej.
Måndag: Idag alltså, flög alles hem. Väl hemma åt vi S.O.S (smör, ost och sill), sedan Marabou-doppade svenska jordgubbar till efterrätt. Har inte känt mig så svensk på länge!
Nu så här på kvällskvisten sitter jag och lyssnar på fina Joséphine Baker.
Inte helt fel det heller.
Imorgon är en annan dag.
Fast samtidigt stämmer det ju jäkligt väl, eller hur?
Apropå imorgon så åker jag till Stockholm då!
Med flyg, woosh, har inte flugit på... snart åtta år.
Inget woosh med det alls faktiskt, egentligen.
Men ändå liksom?
(This is me, waving BAJ BAJ)
Not for one second.
Bild från Ellens födelsedag förra året.
Foto: Ellen
Jag känner inga, noll, nada, zero sommarvibbar. Skittrist.
Annars leker livet berg-och-dalbana med mig, som vanligt dvs. Rätt trist det med.
Men det blir vad man gör det till, eller något.
Un mouvement dans le coin de l'œil
Och nu vet ni det.
Sitting here alone.
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre.
Det man trodde att man hade.
"Lämna oss. Lämna mig, dig. Lämna den inbillade tryggheten i jordkällaren. Oss. Det var allt jag var. Allt min bror var. Min eldsjuka bror med iskalla händer och läppar. Han hade ingen räddning. Och det skulle jag inte heller ha utan honom. Så vad spelade det för roll?"
Utdrag ur en novell jag skrev i vintras.
